Till minne av Engla

En så otroligt vacker skapelse, med hela livet framför sig. Säkert lycklig och full av sprudlande energi och lek. Helt ovetande av vad som världen kan ge.

Möter en dag en fruktansvärd varelse. Full av ondska. Full av skit. Hur i hela friden kan det gå så fel? Hur kommer man dit? Hur låter man så mycket ont komma i en?


Detta är för Engla och hennes familj.

hej. väl skrivet. fint och utrycksfullt. vi tänkte tända våra ljus, men vi glömde. kom på det i morse, att vi glömde. jag ska tända ljus idag i stället.

Riktigt bra Emelie. Jag missade också att tända ljus, men oj vad jag har tänkt mycket under den här veckan.

Hm, vet inte varför både namn och allt försvann i mitt inlägg, men jag skriver det igen:
Riktigt bra Emelie. Jag missade också att tända ljus, men oj vad jag har tänkt mycket under den här veckan.
/Mats