Fortfarande i Tazengwa. Vi har fullbokat schema fram tills vi åker till Zanzibar. Vi är hembjudna till folk varje dag. Jag är så tacksam för att jag hade Sara & Ewe här nere, och Matilda (kan flytande Swahili) som har massa kontakter och känner till stället. Jag får uppleva så mycket som jag inte hade upplevt om jag hade åkt hit utan någon.

Igår gick vi några kilometer på småstigar för att komma till Itilo och hem till en familj. Det var mormor, barn och barnbarn, och några av barnbarnen var i vår ålder, och pratade bra engelska. Där fick vi hjälpa till att laga maten! Roligt att se hur de gjorde. Utan spis, mikro och mixer och sånna grejer :-) Sen satt vi utanför huset under ett stort träd, invirade i kangas och åt, pratade och sjöng. Det var alldeles vindstilla och fullmånen lyste mot oss. En helt underbar kväll, var alldeles varm inombords och lyckorus strömmade genom kroppen. Alldeles magiskt! Man ville inte att kvällen skulle ta slut.

Idag hade vi blivit tillfrågade om att sjunga i kyrkan. Sure! Kul med ett annat sorts inslag än de afrikanska sångerna. Afrikanerna sjunger väldigt starkt och med gälla röster. Sen som ni alla säkert vet, har de en otroligt skön takt i sig. Deras komp var väl sådär. Det verkade som om de aldrig spelat på instrument innan. Keyboardisten testade sig fram med olika sorters ljud under tiden som kören sjöng. I helt fel takt, dessutom. Ibland kom en annan kille upp för att hjälpa till att ändra ljud. Trodde han hade koll på läget, men nja... Basisten körde sitt eget race och testade sig fram även han. Haha, men det lät ju helskönt ändå!

På onsdag ska vi åka till en Lepra-by, som för övrigt våran församling skänker pengar till varje månad, fick jag veta! Kul att se med egna ögon vad vi hjälper till med.

Jag har bränt mig brutalt på baksidan av mina ben, mest ont gör det i knävecken. Men Sara har smort in mig i både kylbalsam och aftersun flera omgångar, så det lägger sig nog snart.

Puss på er!