Hypokondriker?

Det bor nog en hypokondriker i oss alla.... eller? Jag var iallafall på vårdcentralen häromdan för att kolla upp lite födelsemärken. Jag har fått en ny på bara två veckors tid, och så har jag några som är lite tveksamma. Dessutom har jag ett sår på armen som inte har velat läka, och då blir man ju lite fundersam. Särskilt eftersom jag brände mig så brutalt på baksidan av benen när jag var i Afrika. Det var ren smärta i 3 dagar, det värkte inuti benen. Ända in till skelettet. Jag läste på internet att sår som inte läker var ett symptom på en sorts hudcancer. Ofarligt sådan, dock, men ändå. 

In i rummet kommer en manlig läkare i 30-årsåldern. En lagom söt läkare. Åh, typiskt. De tveksamma födelsemärkena sitter nämligen på hyffsat olämpliga ställen. De visar man inte för vem som helst liksom. En som sitter en bra bit innanför troskanten, och en precis under min ena bröstvårta. Med bara han och jag i rummet försöker jag lite diskret visa den nedre utav dem. Den ser mest farlig ut, enligt mig, men enligt läkaren var den helt ofarlig.... "Men vi plockar bort den åt dig om du vill det". Gutt, då behöver ja inte ens visa den andra, för då ber ja dem plocka den också i höst när det är dags. 

Okej att det är hans jobb, och han ser sånt varje dag, men lite märkligt kändes det allt.... :-)
Såret jag hade var ingen fara med heller. Det har för övrigt börjat läka nu. Man oroar sig lite i onödan ibland helt klart, men ändå bra att kolla upp.

Semester och i fixartagen

i lördags var vi på IKEA, och jag har köpt lite hatthyllor som jag håller på att sätta upp. har kommit halvvägs. egentligen borde jag ha lite ångest för att det pissregnar på min första semesterdag, men jag tycker bara det är helt ljuvligt! vi lyssnar på "Annelie's lugna", dricker kaffe och sitter vid vårt alldeles egna öppna kontorslandskap och surfar runt :-)



Ska snart lägga in bilder på hur superbra det blir i min lägenhet!

Bröllop i Falun/Rättvik


Sista bilden här, farligt för nyblivna brudgum att gå på toa. Då är grabbarna snabba att rada upp sig för att få sno en puss av den snygga bruden.

Granne, du är helt otrolig!

Jag har den snällaste grannen. Idag när jag kom hem på lunch så ser jag värsta stora påsen med Algrens bilar. Jag gillar de vita bäst. Jag behöver snart inte äta middagen som står på värmning.


Dagens pest eller kolera


Dagens dikt


Förra helgen...

...åt vi frukost i trädgården. På kvällen strosade vi runt på stan som vi brukade göra förr. Älskade sommar!


Reflektioner

Det är inte hur man har det, det är hur man tar det. 

Dagens bussresa mellan Falun och Göteborg var väl kanske inte direkt den skönaste upplevelsen. Översvämning, så vi fick köra omvägar, trafikolyckor och vägarbeten som försenade och gjorde resan ganska seg. Men det var inget som jag tänkte på direkt... Men tjejen bakom däremot satt och beklagade sig i telefon om hur allt hade gått fel med denna resan. 

Då slog tanken mig om hur det var i Afrika, och att just detta var en grej som skiljde sig otroligt svenskar – afrikaner emellan. Jag känner mig som en afrikan i en svensk kropp, jag är en otroligt tålmodig tjej. Allt det som drabbade oss idag, händer hela tiden. Och man kan inte påverka situationen ett dyft. Det är bara att vänta, och så får man se när man kommer fram! 

Man kan ju använda tiden på olika sätt medans man väntar. Man kan ringa och beklaga sig över hur allt bara går emot en och också förvänta sig att det ska gå så dåligt resten av dagen att man kommer dö innan dagen är över. ELLER så kan man läsa en bok, sitta och filosofera över saker; livet, gårdagkvällen. 

Jaa, det är verkligen inte hur man har det, det är hur man tar det. 

Jag har gjort det igen...

Tidsoptimisten Emelie missade tåget idag som skulle ta mig vi Herrljunga-Hallsberg och sen vidare till Falun. Aja, ingen fara, tänkte jag, jag tar nästa tåg, och kommer ändå fram samma tid i och med att jag ändå skulle få vänta en timme i Hallsberg med första tåget. Problemet var ju pengarna.... inte roligt att betala det dubbla för biljetten bara för att man missa första tåget. 

 

Men det var ju bara att hoppas på det bästa. Fast hoppet var ganska avlägset, just för att nästa tåg skulle gå en helt annan väg, nämligen via Göteborg. Men efter att jag skickat iväg en tanke till Him up above träffade jag A-S på perrongen i Varberg. Hon skulle hem till andra sidan Sverige, och när vi kommit ombord så hjälpte mig med en fuling. Jag hoppade in på toa och fick ett "kusten är klar"-sms när konduktören gått förbi. Ah, kändes väl sådär, men det gick! 

 

När jag sagt hejdå till A-S så gick jag till receptionen, och bestämde mig för att vara ärlig och säga precis hur det låg till. Tänkte att jag får hellre betala en biljett till... Men när hon skulle beställa en ny biljett till mig så krånglade systemet, och de gick iväg och ringde runt en massa. Tiden gick och började närma sig tågets avgångstid. Men plötsligt kom hon springandes, och börja knappa in på datorn igen. 3 minuter innan tåget skulle gå fick hon ut en biljett som hon tryckte i handen på mig och sa SPRING! Jag hann inte betala ens till henne..... 

 

Kul att jag sen ser på min nya biljett att den går till Gävle. Så jag har just bokat av min biljett mellan Hallsberg och Falun, och sover hos R istället. Katching! Där sparade jag in 170 spänn istället. Bra va? Det blev alltså helt plötsligt 170 spänn billigare bara för att ja missade mitt först tåg! Ibland är det bra att vara tidsoptimist :-)


This is for you!

Vi har absolut nada att göra på jobbet. Har gjort allt jag kan göra, har kollat Fejjan några gånger, fikat längre än vanligt. Så nu bloggar jag lite istället! Den här är tillägnad min kusin. Han tyckte det var så fantastiskt roligt att alla piggar på hans gaffel hade gått av.


Pssst....

Jag har hittat cykeln igen :-) När jag och syrran var ute o gick med hennes hundar, så stod den helt plötsligt bara där inknödd i en buske vid ett hus. Men jag är fortfarande arg på dej som stal den..... 

Men jag hann faktiskt köpa in en ny! Så nu har jag två! Dock en lite mer cityanpassad, så jag är jätteglad för den också. Nu åker den gamla ner i förrådet och får fungera som träningscykel. Ska bara till verkstaden och få en totalrenovering först. Som sagt, två av tjugoen växlar är ingen höjdare. Syrran sa när hon såg kedjan att hon aldrig sett en så misshandlad kedja någonsin.

Jag är arg som ett bi

Förbenade tjyvar! Nån har snott min cykel!
Jag skulle bara in en supersnabbis o hämta en grej hos V. ikväll, och lämnade cykeln ute. V. bor på en ganska icketraffikerad gata och klockan var halv 2 på natten. Jag la cykeln utanför ingången till ytterdörren, och var inne i max max max 5 minuter. När jag kommer ut är min ögonsten borta. En ganska ovårdad ögonsten dock, lite sliten och rostig på sina ställen. Helrostig kedja och endast två växlar av tjugoen fungerar. Men ändå! Jag blir så ledsen, varför kan folk inte bara låta andras grejer vara? Köp en egen cykel, för tusan!

Jaja, men lite kusligt är det ändå. I förrgår började jag fundera på att köpa en ny cykel, en lite mer cityvänlig cykel som man kan åka o handla med och sånt. Och både igår och idag har jag uttalat det högt. Var det meningen att min gamla skruttiga ögonsten skulle försvinna?

Det blir nog en kolla-på-cykel-sväng på stan imorgon. Såhär såg den nu försvunna cykeln ut iallafall. Kanske inte riktigt så gul. Den hade ju trots allt några år på nacken, så aningen solblekt.... Tänk.... mer lime!



Have I told you lately?

Midsommar var ju ett tag sen, men här kommer lite bilder från mitt firande! En helt fantastisk dag...


På vägen hem, åkte jag på natten, och kom jag bara till Göteborg, för tågen till Varberg hade inte börjat gå än. Och skulle inte gå förrns om 4 timmar. Så tåg tog jag pendeln till Kungsbacka och världens snällaste granne kom o hämta mig. Yrvaken som få, hehe, men klockan va ju tidigt på morgonen.

Gröna fingrar?

Jag tycker själv att jag är ganska värdelös på att ta hand om blommor. När man bodde hemma och mor & far skulle ut o resa, så fick man ansvaret att ta hand om några av mammas ögonstenar. Dagen innan de kom hem, råkar man slänga ett öga på blommorna, och inser att man totalt har glömt av att vattna dem, och då dränker dem i vatten i hopp om att de inte stendött. Förlåt mamma, men det här är ju ingen hemlighet direkt :-) 
Nu är det så att jag har en orkidé hemma som aldrig slutar blomma! Och det värsta är att inte vet vad jag gör! Den har aldrig varit helt kal, mestadels ser den ut såhär.

Häromdan när jag kom hem från Bua, så fastnar mina ögon på den vackra månen, och jag kan inte släppa blicken från den. Jag plockar med mig kameran och skyndar ner till Ankaret och fotar lite. Det blev inte så många bra på månen, men de andra blev fina.