Ni förstår, klockan är halv sju på kvällen. Frukosten står fortfarande framme, hela soffan är full med kläder. Nu ska jag ut och springa och sen blir det myskväll me fam. Albertsson/Dahl/Olers/Nygren. Så ni förstår att jag inte hinner blogga va?

hihi, när man får sånna här inlägg, då vet man att det är dags att uppdatera!



nu håller jag på att silvra mitt hår, eftersom Hanna fixa utväxten på mig igår. stackars pojke som just knackade på dörren och ville sälja jultidningar. han visste inte riktigt vart han skulle titta. han hade nog inte ens vågat komma in till mig, så för att vara snäll mot honom tackade jag nej.




jag har ju sån vansinnig skräck för katter! idag när jag skulle kila över till affärn på lunchen, så gick jag förbi en cykel som stod utanför. i ögonvrån såg jag helt plötsligt att det låg en katt på sadeln (???!!). jag blev så rädd så jag studsade till och gav ifrån mig en tant-skri-light. men när jag kollade en extra gång så var det ju bara ett luddigt sadelskydd med tigermönster. jag fnittrade för mig själv ända till affärn. hihi.

Vi åkte till halvvägs in till stan. Vandrade upp på det högsta berget. Allra högst upp kunde man se långt långt långt. Man kunde se långt ut över HAVET, man kunde se hela Varberg, man kunde se över ängarna & skogarna. Där slog vi oss ner med våran fikakorg och bara njöt. Livet är fint!

Lite bilder från vår upptaktshelg med kören i Smögen. Lovely.

Dessa små liv sjöng jag för i söndags. Den ena sjöng med. Den andra la till lite trumljud. Det tackar vi för!

Här är den fantastiska solnedgången jag skrev om i förra inlägget, som följde mig längs hela min cykeltur. Tråkigt va?