Jaha, då var det sista dagen i Tazengwa. Ikväll ska vi hoppa på tåget till Zanzibar. Det är ett tåg som kommer visa oss heeeela Tanzania, i väääääldigt långsam fart. Om vi säger såhär, vi åker ikväll, och kommer fram på lördag, om vi har tur. Det kör i 40 km/h. Sen det här med tidtabell, tja, det är inte riktigt så de jobbar här i Afrika. Eller jo, det finns ju en tidtabell såklart, men att hålla sig till den, det är inte nåt vi bryr oss om. Så enligt tidtabell ska tåget gå vid 23.00-24.00 nångång (tja, bara det säger väl ganska mycket) men det är inte helt ovanligt att det är 12 timmar försent! Så vi ska strax ringa och fråga hur det ligger till. Om vi ska sova här en natt till eller inte.

Igår var vi i leprabyn Idogota. Mycket intressant. Trots att människorna saknade händer/fingrar så var de så glada. Det bara lös om dem! Så härligt att se.... hade nog varit ganska jobbigt om deras humör hade varit annorlunda. En kvinna saknade fötter, men hade de sötaste skorna på sig. Som två stumpar. Har kort på henne, men lägger inte ut det här än.

Jag har sytt upp lite saker här, visar ett urval av dem......


Zanzibar, here we come!!! Sol & bad, mmmmm....

Fortfarande i Tazengwa. Vi har fullbokat schema fram tills vi åker till Zanzibar. Vi är hembjudna till folk varje dag. Jag är så tacksam för att jag hade Sara & Ewe här nere, och Matilda (kan flytande Swahili) som har massa kontakter och känner till stället. Jag får uppleva så mycket som jag inte hade upplevt om jag hade åkt hit utan någon.

Igår gick vi några kilometer på småstigar för att komma till Itilo och hem till en familj. Det var mormor, barn och barnbarn, och några av barnbarnen var i vår ålder, och pratade bra engelska. Där fick vi hjälpa till att laga maten! Roligt att se hur de gjorde. Utan spis, mikro och mixer och sånna grejer :-) Sen satt vi utanför huset under ett stort träd, invirade i kangas och åt, pratade och sjöng. Det var alldeles vindstilla och fullmånen lyste mot oss. En helt underbar kväll, var alldeles varm inombords och lyckorus strömmade genom kroppen. Alldeles magiskt! Man ville inte att kvällen skulle ta slut.

Idag hade vi blivit tillfrågade om att sjunga i kyrkan. Sure! Kul med ett annat sorts inslag än de afrikanska sångerna. Afrikanerna sjunger väldigt starkt och med gälla röster. Sen som ni alla säkert vet, har de en otroligt skön takt i sig. Deras komp var väl sådär. Det verkade som om de aldrig spelat på instrument innan. Keyboardisten testade sig fram med olika sorters ljud under tiden som kören sjöng. I helt fel takt, dessutom. Ibland kom en annan kille upp för att hjälpa till att ändra ljud. Trodde han hade koll på läget, men nja... Basisten körde sitt eget race och testade sig fram även han. Haha, men det lät ju helskönt ändå!

På onsdag ska vi åka till en Lepra-by, som för övrigt våran församling skänker pengar till varje månad, fick jag veta! Kul att se med egna ögon vad vi hjälper till med.

Jag har bränt mig brutalt på baksidan av mina ben, mest ont gör det i knävecken. Men Sara har smort in mig i både kylbalsam och aftersun flera omgångar, så det lägger sig nog snart.

Puss på er!

Vi har det så bra här!! Det är fattigt lite överallt här, men folk är så otroligt glada ändå. Så sköna! Vi bor dock väldigt fint.

Vi cyklar in till stan varje dag och dricker färskpressad juice. Vi har en pool precis utanför dörren. Våran husa lagar mat, diskar, fixar frulle, bakar frallor och tvättar åt oss. Hon har till och med tvättat mina löpardojjor för hand, så de blev renare än vad de var när jag köpte dom. Helt sjukt... Mangon är superbillig, så jag kan äta hur många mango jag vill! Lyx!

Imorse vaknade jag av mig själv (eller var det av den $//(%#"=?"!?? tuppen som gal varje morgon??) och ingen annan vaken så jag gick ut och sprang. Jobbigt som tusan, eftersom vi befinner oss på en ganska hög höjd. Väl tillbaka var det fortfarande ingen uppe, så jag hoppade i plurret och simmade några längder. När jag klätt på mig gick jag och gjorde kaffe och satte mig på terassen och läste. Sakta började folket vakna och husan kom och dukade fram lyxfrulle. En underbar morgon!

Det var avskedsfest här ikväll för brudarna. Mycket trevligt, och med god mat som en otroligt duktig man i byn hade lagat. Det slutade med att Sara & Ewe åkte i poolen me kläderna på. Som i sin tur sedan drog i mig me kläderna på också! Haha!

Tack för kommentarerna om bilderna. Jag måste förtydliga att det är inte bara jag som fotat, Jag och Sara har fotat det mesta bland dessa. Även Henke och Ewe har fotat lite. Det var tyvärr enda gången jag la in så många bilder häri nere. Det tar så sjukt lång tid, så ni får nöja er med nån enstaka lite då och då. Det kan ta upp mot en halvtimme att skicka ett mail. Inte som i Sverige, eller så...

Idag har jag varit med om en mycket speciell busstur. Typ den läskigaste ever! Idag var dagen då vi skulle ta oss "hem" till Tazengwa, där Sara & Ewe har bott.

Tänk den sämsta grusväg du har sett. Sen tänker du att regnet gjort att vägen sluttar neråt åt båda hållen. Tänk dig att den är såpass smal att det är knappt så att två bussar kan mötas. Tänk dig också att bussarna blåser fram i typ 90 km/h.... Läskigast var när vi mötte ett fordon och var tvungna att gå ut i kanten. Trodde lätt bussen skulle välta. När vi äntligen kom ut på en större asfalterad väg, då börjar våran buss och bussen bakom tävla med varann. Körde om, låg jämnsides och så... Men vi kom fram oskadda, mamma! :-)

Förresten, Hanna-Panna! Här i Afrika får man betala 1 miljon dollar för en häst.... har inte sett en enda hittills.

Några dagar har gått, och de har varit väldigt innehållsrika.

Här följer lite ur min dagbok.....

Resa + dag ett

Resan hit ner var lång, men den gick som smort. Särskilt mellan Amsterdam - Dar es Salam! Rena lekstugan :-) Mat, fika och massa filmer att välja mellan. Såg Benjamin Button och Madagaskar 2. Framme i Dar kom två snubbar med Sverige-tröjor och hämtade oss och körde oss till Pentacostal Church Hostel. Där somnade vi gott, fast hyffsat hungriga.... Nu ska jag sova sött under min myggnätshimmel...